Från Pakistan till Sverige - en berättelse om betydelsen av sociala relationer

Inkluderande och hållbar tillväxt bygger dels på jämn representation av grupper i olika delar av samhället och på olika maktpositioner, dels på gruppöverskridande tillit och känsla av gemenskap.

Kontakter och överbryggande nätverk mellan olika grupper i samhället är viktigt för tilliten i samhället. Främjandet av individers egenmakt och känsla av deltagande i samhällslivet och beslutsfattandet är även det viktiga faktorer för tillväxt och social hållbarhet.

1973 migrerade Qaisar Mahmoods pappa från Pakistan till Sverige. I nedanstående historia berättar Qaisar om sin pappas väg in i Sverige, om pappans strategi för att bli en del av ett nytt sammanhang. Qaisars text är också en berättelse om hur demokrati, öppenhet, frihet är en förutsättning för rörlighet och hur denna rörlighet är en central del i skapandet av inkluderande tillväxt.

Min fars resa

Min far invandrade till Sverige anno 1973. Jag har inga minnen från när han for, men jag vet att han pussade mig på pannan och klappade mor på axel och sa att han skulle skicka pengar så fort han hade kommit fram och fått sin första lön. 

I väntan på pengarna, skulle vi få ekonomisk hjälp av släkt och bekanta. Det hade han försäkrat sig om innan han satte sig på planet till Stockholm med en enkelriktad biljett, några plagg i en resväska som han hade ärvt av sin far. I fickan hade han lite pengar till bussbiljett och mat och en adress till en bekant till bekant som skulle hjälpa honom med tak över huvudet under några dagar.

Det gick någon månad. Far började skriva rekommenderade brev och lade ganska många sedlar i dessa bruna kuvert med en stämpel som förkunnande att dessa brev skulle levereras med flyg. Mor började köpa mjölk och frukt utöver 1 kilo daal och 2 kilo vetemjöl som hon bakade till chapatis. Vi började få råd med guldkant på tillvaron. Efter någon ytterligare månad fick vi möjlighet att täcka taket så att det inte skulle sippra ned vatten när monsunregnet var som värst. Några år gick, pengarna som han hade lånat till biljetterna betalades tillbaka till släktingarna. Mor slapp sälja de smycken hennes föräldrar hade gett henne i hemgifte som en sista livlina.

När min far flyttade till Sverige, fanns det bara två vägar in till landet. En för flyktingar och en för de som hade anhöriga i Sverige. Någon tredje väg fanns det inte i praktiken. I teorin kunde han söka om arbetstillstånd om det kunde avgöras om han hade några speciella eller eftertraktade yrkeskunskaper. Det här skulle bedömas av människor som representerade andra människor som varrädda för att mista sina arbeten. Ungefär samma människor som senare skulle ställa sig utanför en fabrik och skrika ”go home” till andra arbetare från andra länder. Nu var saken den att min far inte hade några exklusiva yrkeskunskaper som ansågs speciella eller bristfälliga för den svenska arbetsmarknaden. Det enda han hade var två tomma händer, sin arbetsvilja och en överlevnadsinstinkt.

Priset för uppehållstillstånd 

Det min far gjorde för att få det åtråvärda uppehållstillståndet och arbetstillståndet var det många andra också gjorde i hans situation. Han vände sig till en person, och ingick ett skenäktenskap. En byteshandel inleddes: uppehållstillstånd i utbyte mot månatliga avbetalningar till hen som ställde upp som skenpartner.

Nu kanske några av er som läser texten vill rynka på näsan över min fars moral eller beteende. Menjag tror att det är den som är mätt i magen är den som också har råd att vara rik på moral. Det kan aldrig vara brottsligt för en människa att drömma, vilja och göra allt i dess makt för att livet ska bli bättre för hens avkomma. Man gör det man måste, ljuger, stjäl eller sätter sig på gatan och sträcker upp handen.

Men mitt syfte med den här texten är inte att argumentera för skenäktenskap eller synsättet att allt skulle vara tillåtet bara för att en människa är fattig och hungrig. Jag vill problematisera vår syn på vilken migration vi tycker är rätt och behjärtansvärd. För det finns något märkligt i vårt sätt att resonera kring vem som är en äkta flykting eller bra migrant. Vi tycker t.ex. att det är ok att folk kommer hit om de behöver fly på grund av politiska åsikter eller av torka eller orkan, men inte om man vill undfly den förnedrande och demoraliserande fattigdomen. Ibland tänker jag att det kanskehar att göra med att den flyktingen behöver vårt skydd och vår barmhärtighet, men kanske inte den som vill söka en bättre ekonomisk framtid.

Rörlighet skapar tillväxt

Kanske är en oreglerad migration en utopi men vi måste ändra vårt sätt att resonera kring migration och migranter. Och det inte bara för att vi ska vara goda medmänniskor, utan också om vi vill fortsätta leva det goda livet.

Sverige och Europa befinner sig i ett ansträngt ekonomiskt läge där det enda vi kanske har att erbjuda är ett stort ”Theme park Europa” där besökaren kan äta gott, ekologiskt och långsamt, se byggnader eller leka viking, kelt eller romare. Vi behöver folk som kommer hit och bidrar med nyaverksamheter. Logiken är enkel: Vi gillar vår levnadsstandard, våra dagis vår skola, vår äldreomsorgoch våra fritidsgårdar, tillgängliga för alla. Hög social välfärd kostar pengar. Pengar skapas genom tillväxt. Tillväxt skapas genom rörlighet. Jag tror att Sverige mår bra av människor rör på sig, på samma sätt som jag tror att Norge mår bra av att människor rör på sig. Samma sak tror jag om världen och att dess framtida utveckling mår bra av människor rör på sig.

En sak vet jag med säkerhet: Jag mår bättre idag av min pappa rörde på sig än vad jag hade gjort om vi hade fortsatt vårt fattiga liv i Pakistan. 

Om Qaisar Mahmood 

Qaisar Mahmood, född 1973 i Lahore, Pakistan, är en svensk författare, verksam som kulturarvschef vid Riksantikvarieämbetet. I sin bok "Jakten på svenskheten" från 2012 berättar Qaisar Mahmood om sitt sökande efter den svenska identiteten.